Kategori: Klimat

EkonomiNä, det finns ingen enkel lösning på klimatfrågan – och gapet mellan vad vi faktiskt gör och borde göra har bara ökat. Men det finns två tekniker som kan hindra koldioxidutsläppen i atmosfären – och ge minusutsläpp. Den ena är biologisk och många hundra miljoner år gammal, den andra har använts åtminstone sedan 1950-talet och började nyligen testas i ny form i Stockholm.

Små framsteg men bara en bråkdel av det som krävs, det var utgången av ännu ett klimattoppmöte mellan världens beslutsfattare i december – denna gång i Madrid. Ett par veckor innan toppmötet landade en ny rapport från FN:s klimatpanel, IPCC, om hur stort gapet är mellan utsläppen och de uppsatta målen. Slutsatsen: det går åt fel håll och 2018 innebar nya rekordutsläpp av växthusgaser. För att nå det viktiga 1,5-gradersmålet krävs utsläppsminskningar på 55 procent till 2030 medan det krävs minskningar på 25 procent för att nå det mindre ambitiösa men fortfarande tuffa 2-gradersmålet.

Eftersom alla FN-rapporter bygger på sannolikheter, kan man lägga till att detta är scenarier med 66 procents sannolikhet. Med hänsyn till den statistiska felmarginalen kan den så kallade koldioxidbudgeten faktiskt redan vara förbrukad för att nå 1,5-gradersmålet. De rikaste länderna, G20-länderna, står för övrigt för nästan fyra femtedelar av alla utsläpp, med Kina som överlägset största utsläppsland och där USA släpper ut klart mest per invånare. 

Olika scenarier

Med dessa dystra slutsatser i bakhuvudet kan man undra om det alls är möjligt att trycka ned utsläppskurvorna och komma i närheten av de mål FN och världens politiker satt upp. Och svaret är i hög grad beroende på hur tydliga förändringar vi människor är beredda att göra – och i vilken takt.

Enligt det mest optimistiska scenariot så reduceras utsläppen kraftigt, energiförsörjningen effektiviseras också kraftigt och människor gör tydliga livsstilsförändringar.

– Många går till exempel över till att äta vegetariskt eller veganskt i detta scenario, säger Mathias Fridahl, lektor vid tema miljöförändring på Linköpings universitet.

– I detta scenario går det att nå Parisavtalets mål och skapa koldioxidminskning i atmosfären genom att också satsa på återskogning. Men det här handlar alltså om en jätteambitiös utsläppsminskning.

I de tre andra scenarierna – där ambitionsnivån är lägre och i linje med den utveckling vi faktiskt ser nu – krävs det än mer radikala åtgärder. Och från FN:s klimatpanels sida pekas två tydliga sätt ut som på en större skala aktivt kan bidra till mindre växthusgaser i atmosfären. Det handlar alltså om metoder för att binda mer koldioxid på Jorden än vad som släpps ut i atmosfären. Det ena är just träd- och växtplantering.

– Men det handlar om plantering på mycket stora ytor. Siffror varierar, men det kan handla om ytor större än Indien, säger Mathias Fridahl.

LÄS MER: Klimathjältar eller utsläppsskurkar – stora klyftor i näringslivet

LÄS MER: Studie: Börsbolagen för dåliga på klimatrapportering

Klimatforskaren Mathias Fridahl på Linköpings universitet konstaterar att för alla andra scenarier än det mest optimistiska kommer det att krävas tekniker för att reducera koldioxiden i atmosfären och åstadkomma minusutsläpp – att man aktivt plockar ur växthusgaser och binder dem på Jorden

Stora spann

Enligt FN:s klimatexperter behövs det ytterligare 0–6 miljoner kvadratkilometer jordbruksmark där det odlas energigrödor i kombination med en minskning med 2 miljoner kvadratkilometer upp till en ökning med 9,5 miljoner kvadratkilometer skog i världen. 

De här siffrorna kan verka väldigt förvirrande för vanligt folk och är också en orsak till att detaljer och fakta kring klimatförändringen och kring FN:s rapporter lätt missuppfattas. I det stora forskarlag som gör rapporterna tar man nämligen med alla faktorer i komplexa modeller som fångar såväl grundläggande fysik som styr klimatet, hur Jordens ekosystem fungerar och dessutom all mänsklig påverkan – minskar man till exempelvis kolkraft, oljeförbrukning och energieffektiviserar påverkar det hur mycket träd man måste plantera.

– Men oavsett vilket scenario som kommer att gälla så krävs det en massa klimatpolitik och många andra åtgärder för att nå dit, säger Mathias Fridahl.

Fakta: Koldioxidbudgeten

För att inte överstiga en uppvärmning av klimatet på 1,5 grader jämfört med förindustriell tid – före 1850 – vilket är viktigt på grund av risker för en skenande klimateffekt, så har FN:s klimatpanel kommit fram till hur mycket utsläppen kan vara mellan åren 1850 till 2100. 

Med en sannolikhet på 66 procent så behöver de mänskligt orsakade utsläppen i atmosfären stanna på max 2 620 gigaton (miljarder ton) koldioxid. Fram till 2018 hade vi förbrukat drygt 2 250 gigaton och med den utsläppstakt vi har är budgeten passerad inom mindre än tio år. Men med en felmarginal på 400 gigaton – det kan vara 400 gigaton mer, eller 400 mindre i budgeten, så kan vi redan passerat de 2 620 ton, men vi kan också ha fler år till vårt förfogande.

Från FN:s och forskares sida förespråkas försiktighetsprincipen – man ska undvika risken att hamna i en irreversibel klimatförändring. 

Bara för att förstå de ytor FN:s klimatpanel talar om när det gäller ytterligare 9,5 miljoner kvadratkilometer skog i världen så motsvarar det ungefär 21 gånger Sveriges yta i storlek. Enligt beräkningar från ett forskarlag i Schweiz finns det 17 miljoner kvadratkilometer trädlöst land på Jorden varav 12 miljoner skulle kunna användas till trädplantering. Så på pappret finns utrymme.

– Men det visar sig att mark som på pappret är öde inte alls är det, det finns massa informella ekonomier där människor bor och bedriver självförsörjningsjordbruk.

Juridiska och politiska hinder

Dessutom gäller det att utpekade länder ska vilja omvandla mark som inte tidigare haft skog – i varje fall inte på mycket länge – och det är av politiska, juridiska och flera andra skäl ett problem.

– Det finns också en oro ifall man skulle tillåta de här kolsänkorna i den internationella utsläppshandeln att man köper billiga trädplanteringar på andra håll och försöker strunta i reducera svåra utsläpp på hemmaplan. För att lyckas måste man göra både och. 

– En annan sak är att det tar tid innan träd växer och fångar in koldioxiden.

Men för alla andra scenarier än det mest optimistiska krävs det också ytterligare metoder för att fånga upp koldioxiden. Tekniken som går att genomföra på hyfsad tid och på global nivå enligt FN heter CCS, carbon capture storage – koldioxidavskiljning och lagring – och om det kombineras med användning av förnybara bränslen i processen åstadkommer man faktiskt minusutsläpp, man fångar upp mer koldioxid i en process än vad som släpps ut. Denna teknik kallas bio-CCS eller bioenergi-CCS (BECCS).

En som forskat mycket på CCS-teknik är Filip Johnsson, professor vid institutionen för energiteknik/rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers.

– När det gäller CCS-teknik finns idag ett 20-tal större projekt där man avskiljer 500 000 koldioxid eller mer per år. Det är fruktansvärt lite, man skulle behöva mäta i miljarder ton. Och mycket av dagens CCS-teknik används för att kunna trycka ut mer olja, så det är ingen klimatåtgärd.

Mycket liten skala

Tittar man på bio-CCS, där man använder förnybara bränslen i kombination med koldioxiduppfångning, avskiljning och lagring så är de ännu färre – det handlar om någon enstaka. Men tekniken har en stor potential. Enligt Filip Johnsson skulle avskiljning från de 27 största utsläppskällorna, som både hanterar fossilt som förnybart material, kunna minska Sveriges samlade koldioxidutsläpp med mer än hälften.

En anledning till att man inte bara talar om bio-CCS, den teknik som kan ge så kallade minusutsläpp, utan också om CCS från fossila källor är att om man inte tror på det allra mest optimistiska scenariot för världen så kommer tekniken att behövas för att kompensera för verksamheter där det är svårt att få bort utsläppen. Ifall Kina inte kraftigt minskar användningen av kol och Saudiarabien inte slutar pumpa upp olja behövs åtgärder för att minska de fossila utsläpp som kraftigt driver på klimatförändringen.

I förrförra veckan invigdes också en ny anläggning för bio-CCS vid Värtaverket i Stockholm. Den drivs av Stockholm Exergi, ett samarbete mellan Fortum och Stockholms stad. Koldioxidavskiljningen vid anläggningen är mycket liten, men vikten av anläggningen märktes av att förutom energiminister Anders Ygemans (S) närvaro så var två av huvudförfattarna till FN:s klimatrapporter där.

– Tekniken med avskiljning är inte ny utan användes i Värtagasverket från 70-talet, men inte av klimatskäl. Och avskiljning har man hållit på med sedan 50-talet. Just nu handlar det om 700 kilo koldioxid om dagen i den här anläggningen, men potentialen är 800 000 ton koldioxid om året, det är lika mycket som trafiken i Stockholm släpper ut på ett år. Vårt mål är en fullskaleanläggning 2025, säger Fabien Levihn, forskningschef vid Stockholm Exergi och även forskare vid KTH. 

Investeringen i fullskaleanläggningen handlar om en till två miljarder kronor.

Norsk oljejätte driver

Den avskilda koldioxiden från anläggningen ska sedan transporteras med båt till Norge, där oljejätten Equinor – före detta Statoil – har ett projekt för att pumpa ned koldioxiden, som befinner sig i vätskeform, under havsbotten. Även här finns en stark koppling till de problem som orsakat klimatproblemen – förutom att det är ett oljebolag som hanterar lagringsfrågan är orsaken till undersökningen av havsbotten från början gjorts av helt andra skäl: för att hitta olja. Norges storting ska besluta om statliga investeringar i detta nästa år.

Ett av problemen med CCS är dock att de kräver stora investeringar och att dagens ekonomiska system inte skapar drivkrafter för minusutsläpp.

– Idag tjänar man inte på att åstadkomma minusutsläpp, det måste skapas incitament, konstaterar Filip Johnsson på Chalmers. 

Oavsett vad man gör kan trädplantering och CCS bara vara delåtgärder.

– Det är åtgärder utöver alla andra man behöver ta till. Det svenska 2045-målet om att nå netto noll-utsläpp handlar till minst 85 procent om utsläppsminskningar med olika tekniker och åtgärder, bland annat CCS, medan upp till 15 procent åstadkoms med bio-CCS, trädplantering och åtgärder i andra länder. 

Fakta: Klimattekniker

Bio-CCS och trädplantering (kolsänkor) är två åtgärder som skulle gå att införa i omfattande skala. Den förra kräver betydande investeringar där det finns en tröghet i att göra omfattande investeringar i ny teknik, den andra förutom de investeringar som krävs för växter och skog behöver markområden och tar dessutom tid för att nå effekt – till växterna har vuxit upp. En grundfråga för växtplantering är att sluta skövla skog och plantera där man tidigare huggit ned – inte bara plantera på ny mark.

Andra tekniker är direkt koldioxidinfångning från atmosfären, direct air capture (DAC). På grund av att koldioxiden i atmosfären är i mycket lägre koncentration jämfört med från skorstensrök, så kostar det mer att samla upp den – det kostar minst 5 000 kronor per insamlat ton jämfört med 1 000 kronor per insamlat ton koldioxid för CCS.

Ytterligare en metod är att använda biokol, där man använder en kolmila – en traditionell process där kol framställs med hög temperatur i en syrefri miljö, så kallad torrdestillation. Kolet kan lagras i marken under lång tid och skapar bättre jordmån för växter.

Källor: IPCC:s specialrapport om 1,5-gradersmålet, Mathias Fridahl och Filip Johnsson.