Saxat ur Göteborgsposten: DebattHanteringen av vårt dricksvatten och våra avlopp måste förbättras radikalt. Inte minst för att den ekologisk väv som bär upp allt mänskligt liv nu är allvarligt hotad, skriver Ulf Svensson.
Engångs-länk till artikeln
Denna vecka äger Vattenstämman rum, platsen är Örebro och inbjudare är Svenskt Vatten som bland annat är en branschförening för kommunala avloppsreningsverk. Svenskt Vatten, som tidigare hette Svenska vatten och avloppsverksföreningen, arbetar inte enbart med dricksvatten, vilket många tycks tro. Nyligen gav föreningen till exempel ut boken Vatten – om att värdera det ovärderliga. Förutom dricksvatten ingår avlopp, slam och infrastrukturen runt detta i deras verksamhetsområde.
För många av oss är det svårförståeligt att denna sektor använder det ovärderliga dricksvattnet till att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar.
För många av oss är det svårförståeligt att denna sektor som håller rent vatten så högt använder det ovärderliga dricksvattnet – vårt viktigaste livsmedel enligt en riksdagsdebatt helt nyligen – till att forsla bort kiss och bajs i långa ledningar. Därefter blanda detta orenade vatten med allt annat avlopp från industrier och dagvatten inklusive gifter, försöka rena denna blandsoppa och lägga en stor del av det giftiga slammet från reningsverken på vår bästa åkermark och släppa ut resten av vattnet i olika recipienter som sjöar och hav.
Ett stort problem med detta tillvägagångssätt är att man samtidigt också hotar just dricksvattenförsörjningen. Dels har utsläppen från reningsverken en negativ påverkan på råvattnet som är råvaran till vattenverken där rent dricksvatten framställs, dels hotas grundvattnet och vattentäkter via slamspridningen på vår åkermark.
Det mest naturliga vore att framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering i samhället, bygger på hushållning, sortering och återvinning.
Det mest naturliga vore att framtidens avloppssystem, precis som övrig avfallshantering i samhället, bygger på hushållning, sortering och återvinning. Vi talar om cirkulära ekonomiska system som inte tär på lagerresurser utan låter allt cirkulera i genuina kretslopp. Det kommunala initiativet om att initiera en kraftfull utbyggnad av VA-systemet – som enligt min mening håller på att bli vårt hittills största ekologiska felsatsning i modern tid – har sitt ursprung i viljan att bygga fler bostäder. Behovet av nya bostäder är mycket stort och något bör ske för att alla ska få en bostad. Frågan är dock varför framtidens produktion av bostäder främst diskuteras i relation till klimatfrågan.
Nu har även frågan om den ekologiska mångfalden och naturens så kallade ekosystemtjänster kommit fram i medias frontlinje. När många tidigare enbart har talat för 100 procent fossilfritt som den viktigaste frågan – och fått nästan allt medieutrymme – har de som lyft fram 100 procent hållbarhet som en central framtidsfråga, haft betydligt svårare att komma fram med sina budskap.
Den ekologiska väv som bär upp mänskligt liv är hotad, det vill säga nu hotas människans existens på Jorden. Det är i denna kontext som vatten- och avloppsfrågor måste sättas in.
En rapport från IPBES, som är den biologiska mångfaldens motsvarighet till FN:s klimatpanel, håller på att ändra på detta. För nu konstateras att det är den ekologiska väv som bär upp mänskligt liv som är hotad, det vill säga nu hotas människans existens på Jorden. Det är i denna kontext som vatten- och avloppsfrågor måste sättas in.
Vi kan också konstatera att många av Sveriges 290 kommuner kommer att få svårt att få fram finansiering till en utbyggnad av VA-systemen. Redan i dag har många landsbygds- och glesbygdskommuner vikande befolkningssiffror, vikande skatte- underlag, högt skattetryck samt högre VA-avgifter än i våra storstadsområden. Många invånare är dessutom pensionärer med låga pensioner.
Men det positiva är att ny forskning visar att många av de små avlopp som finns i lands- och glesbygd fungerar alldeles utmärkt.
Men det positiva för dessa områden är att ny forskning visar att många av de små avlopp som finns i lands- och glesbygd fungerar alldeles utmärkt. Detta enligt en ny forskningsrapport från Havs- och vattenmyndigheten. Det behövs helt enkelt inga nya storskaliga VA-investeringar. Det finns dessutom sedan länge källsorterande toaletter som överhuvudtaget inte använder vatten, kräver avlopp eller el för att fungera, parallellt med att de producerar den bästa växtnäringen. Vattensparande teknik är på ingående, som sparar upp till 98 procent av vattenanvändningen.
Summa summarum; frågan är om det inte är områden utanför storstadsområdena som visar vägen till det hållbara kretsloppssamhället vilket krävs för att vi som art ska ha någon chans till en uthållig framtid.
Ulf Svensson
civilekonom Stockholm och tidigare forskare på Chalmers Arkitektur
