Se presentationer i slutet av detta inlägg.
SERO -Sveriges Energiföreningars RiksOrganisation, Milkas och VUEF ordnade ett seminarium om slutförvaring av kärnavfall hos Studieförbundet Vuxenskolan i Västerås den 1 december. as Näslund, kommunpolitiker från Östhammar, deltog på länk och berättade om sina erfarenheter av granskningen av SKB:s ansökan avseende slutförvaring vid Forsmark.
Tomas Näslund, kommunpolitiker från Östhammar, deltog på länk och berättade om sina erfarenheter av granskningen av SKB:s ansökan avseende slutförvaring vid Forsmark.
På länk deltog även Michael Egan, Strålsäkerhetsmyndigheten, som talade om myndighetens syn på slutförvaringen. Använt kärnbränsle ska förvaras i ett tunnelsystem 500 meter ner i berget och kapslas in med koppar och omges av bentonitlera. SSM menar att detta är testat och utvärderat på alla sätt och vis.
På plats fanns Christofer Leygraf, professor emeritus i korrosionslära, KTH. Leygraf menade att koppar kan korrodera av strålningen. ”Den sammanlagda effekten i kopparen leder till ökad känslighet för spänningskorrosion och väteförsprödning.” Hans slutsats är att ”strålningen påskyndar degraderingen av kopparns långsiktiga mekaniska integritet.” Leygraf önskar att prototypförsök genomförs med alla faktorer närvarande.
Göran Bryntse, teknisk doktor, sammanfattade Seros syn på slutförvaringen och kärnkraft kopplat till klimatpåverkan.
Herbert Henkel, docent i geologi, Stockholms universitet, lyfte geologiska risker med SKB:s ansökan om slutförvaring. Henkels bedömning är att många kopparkapslar riskerar att släppa ut sitt innehåll och inte endast ett fåtal som SKB menar. Kopparkapslarna skulle behöva förvaras åtkomligt under 50-100 år innan bergsrummen schaktas igen för gott, menade Henkel.
Presentationer
Korrosionsvetenskap och risker med kopparkapslar – Christofer Leygraf